Långholmsgatan 32 / Bergsunds strand 51

Fastighetsfakta

Fastighetsägare: Svenska Stiftelsen för Frälsningsarmén 

Fastighetsbeteckning: Fabriken 6 
Arkitekt:
Byggår: 1934 
Typ av fastighet: Bostad/Lokal
Garage/parkering: Nej 
Yta, kvm: 3510 

Historik

Fastighet i jugendstil

Historik och bakgrund 

År 1912 uppfördes Fabriken 6. I gatuplan förlades affärslokaler för uthyrning med höga fönster. Ovanför detta bostäder i flera plan och en oinredd vind. 

Byggherre var Bergsunds Mekaniska Verkstads AB. Kanske uppförde de byggnaden som personalbostäder. Det finns ingen riktigt imponerande paradvåning som tyder på att fabrikören själv bodde här. Traditionellt skulle en sådan herre ha bott i hörnlägenheten på 1 trappa. Kanske nöjde han sig med de fyra rum och kök som fanns här? 
Vid Bergsunds strand hade man en omfattande verksamhet. Bilden visar hur det såg ut på 1920‐talet (SSM). Här byggdes ångbåtar, motorer och järnbroar. När verksamheten upphörde 1929 efter flera års ekonomiska bekymmer revs anläggningen och ersattes av de funktionalistiska bostadshus som finns där än idag. Arkitekter var Hagström & Ekman som var ett ledande arkitektkontor i Stockholm, verksamt 1898–1918. 
Kontoret drevs av Frithiof Ekman (som lämnade firman 1917) och Georg Theodor Hagström. Firman var känd för sina nationalromantiska och jugendinspirerade palatsliknande byggnader och de skapade en rad storslagna hus som fortfarande sticker ut i den Stockholmska stadsbilden, däribland palatsen i början av Strandvägen. Hagström & Ekman var ett av de mest produktiva kontoren kring sekelskiftet, totalt ritade de 144 hus i Stockholm. Fabriken 6 får anses vara av den enklare sorten bland de hus som kontoret ritade. Kontoret ritade också många biografer, så det är inte omöjligt att de också ritade den biograf som uppföres i byggnaden och under gården ett par år efter att huset stod färdigt. Denna lokal blev senare samlingslokal för Frälsningsarmén. 
Med tiden har byggnaden moderniserats och förlorat mycket av sitt ursprung. På ursprungliga ritningar ser man konstfullt utformade tak över entréerna mot de båda gatorna, och matchande profilerade tak över burspråken, troligen av koppar. Invändigt fanns serveringsgångar, och säkerligen stuckatur och snickerier.

Exteriört 

Byggnaden är uppförd i jugendstilen som var populär i början av nittonhundratalet. Stilen var ett försök att bryta med de klassicistiska ideal som dominerat arkitekturen i flera sekler. I de flesta länder kallades stilen för art nouveau och saknar alla stilelement som präglat arkitekturen sedan renässansen. Här fanns ofta rika dekorationer som hämtade sitt formspråk från växtriket i stället. I Fabriken 6 syns typiska inslag såsom småspröjsade övre fönsterbågar och skärmtak och burspråk med konstfullt utformad kopparplåt. Skärmtaken har rivits och burspråkens tak har förenklats. Fönstren har bytts. Nuvarande lägenhetsfönster har en spröjsad överbåge. På ursprungsritningarna är hela fönsterpartierna småspröjsade men det är osäkert hur de ursprungligen såg ut när huset byggdes. Nuvarande fönsterindelning är också typisk för perioden. 
I övrigt verkar fasaderna på Fabriken 6 ha varit fria från dekor. Tidens trapphus och bostäder var ofta ljusare än de varit i tidigare perioder då det mörka och tunga dominerat. Det elektriska ljuset börjar också komma starkt; armaturer i mässing med facettslipade droppformade kupor gav ljus åt trapphus och entréer. Samma typ av armaturer återfanns i bostäderna kombinerat med kronor i mässing och organiska former, inte sällan med synliga glödlampor som en statussymbol för det nya elektriska ljuset. Entréer och trapphus kunde ha golv av ljus marmor eller rutiga golv med fris i svart och vitt av carrera och svart belge noir eller motsvarande färgställning i klinker. Entrén målad i fält eller marmorerat i ljusa färger. Trapphusens snickerier ådrade i björk eller ek, eller målade i gult eller grönt med en hög bröstningsmålning i liknande kulörer. 

Interiört 

Bostädernas snickerier i bruten vit eller ljust grått med lustfyllda tapeter som hämtar sitt formspråk och färger från växtriket. Golven var ofta i mönstrad linoleum. Där kunde också finnas rum med en dovare färgskala och mörkbetsade snickerier i matsalen eller herrummet. 
Det tidiga nittonhundratalet är pärlspontens gyllene era. Inte minst i kök, skafferier och badrum där den spikades både i taket och på väggarna, ofta målad i ljust grönt eller gult och kombinerat med en enkel hålkälslist. 
Trettiotalets funktionalism hade ännu inte kommit att prägla kökens praktiska utveckling. De hade låga bänkar med träluckor med profilerade fyllningar eller pärlspont och kallvatten i en vask av zinkplåt. Elektriciteten sträckte sig på sin höjd till belysningen; här fanns isskåp och gasspis.