Nybrogatan 79B
Fastighetsfakta
Fastighetsägare: Frälsningsarmén
Fastighetsbeteckning: Bävern 23
Arkitekt:
Byggår: 1968
Typ av fastighet: Lokal
Garage/parkering: Nej
Yta, kvm: 864
Förvaltare
Mikael Sundberg
mikael.sundberg@fralsningsarmen.se
08-56228218
Historik
KORT HISTORIK
År 1926 uppfördes Bävern 23 av Frälsningsarméns Förlags AB. Byggnaden uppfördes som en tillbyggnad till hörnfastigheten Bävern 21 (som byggdes 1888) som då också tillhörde Frälsningsarmén. Avstyckning skedde 2005.
På ritningen ser man att fasaden har en mer dekorativ utformning; pilastrarna är rusticerade och har dekorativa element (festonger och rundlar) som saknas idag. Men om huset utformades exakt så här är svårt att veta. Även hörnfastigheten var mer dekorativ och där vet vi att fasaderna förenklades vid en modernisering 1943–45.
På denna bild från 1961 ser vi att fasadens pilastrar fortfarande är rusticerade. Idag är de slätputsade. Bild SSM.
Den nya tillbyggnaden innehöll tryckeri, kontor och lager med mera. Plan fem var bland annat syateljéer, ett sovrum och en matsal mot gatan. Plan fyra en öppen expedition mot gatan och lager i de inre delarna. Plan tre var tre rum för en redaktion mot gatan och rum för ”Departement” i de inre delarna. På hela plan 1 och 2 tr var det tryckeri. I bottenvåningen var det tryckeri och en port mot gården.
Arkitekt var Joseph Östlihn (1882–1941). År 1909 öppnade han, tillsammans med Albin Stark, arkitektkontoret Östlihn & Stark. Firman blev mycket framgångsrik, och står bakom 30-talet byggnader i Stockholms innerstad. Firman ritade främst bostadshus åt privata byggherrar, vilket var det vanliga vid denna tid. För Frälsningsarmén ritade Östlihn & Stark Krigsskolan på skeppargatan 82 och Frälsningsarméns hus på Sankt Eriksgatan 30 samt byggnader i Värnamo och Södertälje.
År 1920 upplöstes Östlihn & Stark, och arkitekterna öppnade var sin egen verksamhet. Josef Östlihn ritade i den egna verksamheten uppemot etthundra hus och flera biografer under 1920- och 30-talen, vilket gör honom till en av de mest produktiva arkitekterna i huvudstaden. Stilmässigt går flertalet byggnader liksom Bävern 23 i tjugotalsklassicism, med några få undantag efter 1934, där stilen blev mer funktionalistisk.
Arkitektur
Byggnaden är uppförd i den klassicistiska stilen som var populär på 1920-talet. Slätputsade fasader präglade tidens stil tillsammans med sexdelade fönster. Putsen oftast i mättade kulörta toner som gult, grönt och rött med en sparsmakad dekor i puts och stuck i en avvikande kulör, oftast vitt eller grått; lister och lisener, medaljonger, kolonner runt entrén och en markerad bottenvåning.
Den markerade bottenvåningen är avfärgad i den ljusare kulören, och avslutas uppåt med en kraftigt framspringande list. Fasaden ovanför detta är slätputsad med putsade fönsteromfattningar. Det mest utmärkande draget är de fyra kraftiga lisenerna som sträcker sig i hela byggnadens höjd och skapar en vertikal effekt.
Putskulören är en kraftig gul som mycket möjligt kan vara ursprunglig även om byggnaden har färgats om. Fönstren är sexdelade vilket är typiskt för 1920-talet. 1920-talets fönster var oftast ljusa men här är de mörkt grå.
Trapphus och entréer blev ofta enkelt utformade. Entrén kunde marmoreras i ljusa kulörer med pilastrar och fält i olika imiterade stensorter och ibland en enklare dekormålning i taket och på någon av väggarna i klassicerande stil; det strama och lätta går igen från fasadernas utformning. Golv i entrén kunde antingen vara svensk marmor (kolmård, ekeberg) som också gick upp en bit på väggarna, cementplattor gärna lagt i rutmönster, eller kalksten. I trapphusen lades ofta samma typ av rutiga cementplattor eller kalksten. Väggarna ofta med en manshög bröstning målad direkt på putsen; gärna med en avdelande linje mot det nermålade taket. De tunna lägenhetsdörrarna med släta fyllningar och en
ådringsmålning i grönt eller blått.
Lägenhetsdörrarnas enkla utformning gick ofta igen i lägenheternas innerdörrar, i kökens och serveringsgångarnas skåp, målade i ljust grått eller i en mer dramatisk mörkbrun fernissa. Här kunde också finnas nätta stucklister med en nätt stuckrosett i takets mitt och ibland en öppen spis i salen eller hallen, stramt nästan kubistiskt formgiven. Golven var ofta i enfärgad linoleum, kanske med en fiskbensparkett i finare rum. Tapeterna i tiden var ofta sparsmakade med en sirlig enfärgad dekor på enfärgad botten. Blyspröjsade fönster i rutmönster med grönt glas kunde finnas både i trapphusen mot gården och kanske i en innerdörr som ledde till matsalen.
Trettiotalets funktionalism hade ännu inte kommit att prägla kökens praktiska utveckling. De hade låga bänkar med träluckor med släta fyllningar och kallvatten en vask av zinkplåt. Elektriciteten sträckte sig oftast bara till belysningen; istället för kylskåp isskåp, och istället för elektisk spis en gasspis.