Skeppargatan 82

Fastighetsfakta

Fastighetsägare: Cordelia Fastigheter AB

Fastighetsbeteckning: Kornetten 9 
Arkitekt:
Byggår: 1914
Typ av fastighet: Hotell
Garage/parkering: Nej 
Yta, kvm: 2947

Historik

Åren 1914 till 1915 uppförde Frälsningsarméns förlags AB en ny så kallad krigsskola på Karlavägen 82 i Stockholm. En ”krigsskola” var en skola där Frälsningsarmén utbildade sina officerare, sin personal. Här fanns salar för undervisning, matsalar och dagrum men också boende för de blivande officerarna.

Centralt i byggnaden ligger nu som då entrén och det därpå följande trapphuset med sina fönster mot gården. På var sida om trapphuset och byggnadskroppen mot gatan ligger två gårdsflyglar. Slående är hur könsuppdelad verksamheten var. Till vänster om entrén, i den norra flygeln, låg kvinnornas undervisningssal i det som idag är hotellets frukostmatsal. Till höger om entrén i den södra flygeln låg männens lektionssal. Längst in i var flygel ytterligare ett trapphus; totalt tre trapphus alltså, ett tecken på att många människor var i rörelse i krigsskolan men kanske också på skolans könsuppdelning. Mot gatan matmors expedition med mera. En trappa upp i den norra flygeln kvinnornas dagrum, en trappa upp i den södra männens dagrum och några kontorsrum. Två till fyra trappor upp ”logement för kvinnor” till vänster, och för männen på höger sida.

På vinden var ursprungligen en gymnastiksal mot gatan. Gårdsflyglarnas vindar var oinredda och bör ha använts som torkvind; det kan man sluta sig till för i anslutning till trapphuset på samma plan fanns tvättstuga, mangel och strykrum inplanerat.

Främlingsarméns samlingssal, foto Stockholms stadsmuseum 1977. Troligen översta våningen där det ursprungligen var gymnastiksal.

Redan från början fanns här två takterrasser, en över var gårdsflygel. Här fanns möjlighet till sol och frisk luft. Kanske insåg man redan från början att gården skulle bli trång och ganska skuggad. Man utnyttjade nämligen tomtens byggrätt till max; att männens södra flygel är kortare än kvinnornas beror på att resten av tomtmarken var prickad i detaljplanen och inte fick bebyggas. Snarare än att bygga en symmetrisk byggnad utnyttjades byggrätten till fullo och den ena flygeln blev längre än den andra.

Enligt nybyggnadskartan från 1913 var tomten ”belägen inom en ny stadsdel”. Det gamla Ladugårdsgärdet med sina fattiga träkåkar och gärden förvandlades bit för bit till den nya stenstaden Östermalm. I det nya Östermalm tilläts inga brandfarliga trähus. Byggnaden fick en stomme av tegel. Gatufasaden i mörkbränt tegel har detaljer i den grå gotländska sandstenen i form av en hög sockel, en djup rundvälvd portomfattning, pilastrar och takfot. I den djupa

entrén sitter de ursprungliga ekportarna med ett överljus prytt av dekorativt smide. Förutom entrén markeras husets mittaxel av en liten balkong på fyra trappor och två symmetriskt placerade på sidorna på en trappa. Entrén flankeras av två kraftiga postament som kröns av stora klot, också i gotländsk sandsten. Över entrén ett sirlig smitt fäste till en lykta och i förgyllt smide texten GENERAL WILLIAM BOOTHS MINNE. Lite längre upp, i fasaden på två trappor stod det

tidigare FRÄLSINGSARMENS KRIGSSKOLA, troligen också i smide. Texten fanns kvar 1977 så troligen togs den ner när byggnaden omvandlades till hotell. På två trappor finns små välvda putsade fält över fönstren, med målad dekor. I mitten en man (Jesus) flanerad av två kvinnor (Maria och Maria Magdalena).

Ett vykort av den nyss uppförda byggnaden. Det är säkerligen en varm sommardag och flertalet fönster står öppna. Lägg märke till träd, gräs och planteringar framför byggnaden och de två flaggstängerna på taket.

Arkitektur

Byggnaden är uppförd i den nationalromantiska stilen som var populär i början på 1900-talet. Under samma period, år 1912, uppfördes också Stockholms stadion. Gemensamt för de båda är den nationalromantiska stilen som anspelar på äldre tiders svenska arkitektur. Här finns tydliga kopplingar till 1500-talets vasaborgar. Stilen är som ofta kraftfull och sparsmakad, med kraftigt artikulerad stendekor och mörkbränt tegel. Speciellt för tiden är de småspröjsade fönstren.

Tidigare hade man försökt göra så stora fönsterglas som möjligt men för att skapa ett äldre utseende återgick man till mindre glasformat med mycket spröjs. I tidens anda gav man fasaderna liv genom detaljer som balkonger och burspråk, och inte så mycket utsmyckningar som präglat det sena artonhundratalets putsarkitektur. Även invändigt stramades detaljrikedomen åt. I stället strävade man efter ”äkta material” som sten, smide och ett grövre uttryck i både trapphus och lägenheter. Trä i dörrar och lister fick gärna vara mörkbetsat och lackat snarare än målat för att visa på materialet. Smidet i räcken och handtag fick gärna vara grovt och oljebränt med tecken på smedens hammarslag; hantverket låg i tiden snarare än det fabriksgjorda. Belysning gärna i form av lyktor i svart smide för att anspela på äldre tider.

Trapphusens väggar är ofta liksom fasaderna enkelt färgsatta för att betona enskilda detaljer, med enfärgade väggar. Vanligt var också en laserande dekormålning i kalkfärg med enkla dekorativa mönster. Ljussättningen och färgerna ofta dova för att ge en känsla av att inträda i en borg. Men nationalromantiken är också samtida med den internationellt gångbara jugendstilen som också präglas av småspröjsade fönster men också är ljusare i sitt uttryck.

Arkitekterna

Arkitekter var Östlihn & Stark, ett arkitektkontor verksamt mellan 1909 och 1920.

Firma Östlihn & Stark grundades 1909 av Josef Östlihn och Albin Stark. Den tre år yngre Stark hade då inte ens hunnit slutföra sina studier vid Kungliga Tekniska Högskolan, men uppdragen tog snabbt fart och kontoret blev omgående ett av de mest produktiva.

Under dess existens kom fler än 30 uppförda byggnader i Stockholms innerstad från kontorets ritbord. I huvudsak rör det sig om bostadshus, men bland projekten finns också kontorshus, till exempel Kungsgatan 9–13 för försäkringsbolaget Svenska Lloyd. För Frälsningsarmén ritade Östlihn & Stark inte bara Krigsskolan på Skeppargatan 82 och Frälsningsarméns hus på Sankt Eriksgatan 30 i Stockholm utan också byggnader i Värnamo och Södertälje.

År 1920 upplöstes firman och arkitekterna startade var sin egen verksamhet.