S:t Eriksgatan 30+30A/S:t Göransgatan 59

Fastighetsfakta

Fastighetsägare: Cordelia Fastigheter AB

Fastighetsbeteckning: Hantverkaren 18 
Arkitekt:
Byggår: 1912
Typ av fastighet: Bostad/Lokal
Garage/parkering: Nej 
Yta, kvm: 3499 

Historik

Fastighet i nationalromantisk stil

Historik och bakgrund

År 1912 uppfördes Hantverkaren 18 av Frälsningsarméns Förlags AB. Mot den trafikerade St. Eriksgatan förlades affärslokaler för uthyrning med höga fönster och entresolplan. Mot St. Göransgatan nåddes Frälsningsarméns egna lokaler genom en betonad entré. Ovanför detta bostäder i flera plan.

Arkitekter var Östlihn & Stark som grundades 1909 av Josef Östlihn och Albin Stark. Den tre år yngre Stark hade då inte ens hunnit slutföra sina studier vid Kungliga tekniska högskolan, men uppdragen tog snabbt fart och kontoret blev omgående ett av de mest produktiva. Under dess existens kom fler än 30 uppförda byggnader i Stockholms innerstad från kontorets ritbord. I huvudsak rör det sig om bostadshus, men bland projekten finns också kontorshus, till exempel Kungsgatan 9–13 för försäkringsbolaget Svenska Lloyd. För Frälsningsarmén ritade Östlihn & Stark Krigsskolan på Skeppargatan 82 och Frälsningsarméns hus på Sankt Eriksgatan 30 samt byggnader i Värnamo och Södertälje. År 1920 upplöstes firman och arkitekterna startade var sin egen verksamhet.

Exteriört

Byggnaden är uppförd i den nationalromantiska stilen som var populär i början på 1900-talet. Samma år, 1912, uppfördes också Stockholms stadion. Gemensamt för de båda är den nationalromantiska stilen som anspelar på äldre tiders svenska arkitektur. Här finns tydliga kopplingar till 1500-talets vasaborgar. Stilen är som ofta kraftfull och sparsmakad, med grovt huggen granit i den förhöjda bottenvåningen och ett hörn som betonats med ett torn.

Speciellt för tiden är de småspröjsade fönstren. Tidigare hade man försökt göra så stora fönsterglas som möjligt men för att skapa ett äldre utseende återgick man till mindre glasformat med mycket spröjs. I tidens anda gav man fasaderna liv genom asymmetriskt placerade detaljer som balkonger och burspråk, och inte så mycket utsmyckningar som präglat det sena artonhundratalets putsarkitektur.

Interiört

Även invändigt stramades detaljrikedomen åt. Istället strävade man efter ”äkta material” som sten, smide och ett grövre uttryck i både trapphus och lägenheter. Trä i dörrar och lister fick gärna vara mörkbetsat och lackat snarare än målat för att visa på materialet. Smidet i räcken och handtag fick gärna vara grovt och oljebränt med tecken på smedens hammarslag; hantverket låg i tiden snarare än det fabriksgjorda. Belysning gärna i form av lyktor i svart smide för att anspela på äldre tider. Trapphusens väggar är ofta liksom fasaderna enkelt färgsatta för att betona enskilda detaljer. Ljussättningen och färgerna ofta dova för att ge en känsla av att inträda i en borg